USA Del 2
Efter en godnatts sömn gick vi upp tidigt för att packa det sista inför våran lilla roadtrip. Lagom tills att solen började synas mellan trädtopparna lämnade vi huset och åkte iväg till färjan från Edmonds. Med gasen i botten hann vi precis med färjan. Sista platsen på färjan fick vi! Annars hade vi fått vänta en bra stund tills nästa skulle gå.
Färjeturen var inte så lång men vi hann springa upp på däck och jag kunde köpa mitt efterlängtade kaffe. Färjan lade till på andra sidan viken vid Kingston och vi parkerade i hamnen för att äta frukost. Mätta och belåtna styrde vi kosan vidare mot Port Angeles. Vi åkte på slingriga vägar som gick längs med bergen och havet genom skogarna. Det var verkligen ett sådant fantastiskt landskap. Inne i Port Angeles orientera vi oss fram till restaurangen där Bella och Edward har sin första date i den första filmen. Ska tillägga att boken utgår från denna restaurangen medans filmen är inspelad någonannanstans. Vi tog en bensträckare och fotade menyn samt skylten på utsidan innan vi satte oss i bilen och fortsatte vidare. Vi var nämligen påväg till Cape Flattery som är USA:s mest nordvästra punkt. Efter ännu mera slingriga vägar precis längs med vattnet var vi tillslut framme. Lunchen packades ner i ryggsäcken och träningskläderna åkte på. En kort vandring väntade på oss för att komma ut på udden. På parkeringen åkte Amandas kamera i marken och glassplittret flög överallt. Med hjärtat i halsgropen kunde vi konstatera att linsen var hel och att det bara var UV-filtret som pajat. Solen sken och det var varmt och skönt medans vi vandra genom skogen ner till udden på spångar och och stigar. Ju närmare vi kom havet desto mer annorlunda luft blev det. Tillslut kom vi fram och bestämde oss för att inte våran medhavda lunch medans solen sken. Sen helt plötsligt vände vädret och det blev kallt och dimmigt. Det kändes nästan lite spöklikt att vara vistas där ute, inget staket som skyddade ner mot havet utan bara några enkla ledstänger att hålla i. Vi såg en båt som låg och drev ute i vattnet i de höga vågorna. Det fanns mycket olika fågelarter att kika på som häckade på de olika rauk-liknande sakerna. Havet hade nött ut grotter in i berget vilket såg otroligt häftigt ut. Vi fotade en hel del innan vi huttrande började vandra tillbaka till bilen. Nu vill vi bara fort tillbaka till bilen eftersom vi frös (hade bara linne och t-shirt.). Det lustiga var att vi var ganska bra klädda med gympadojjor och träningsbyxor vi mötte däremot otroligt många personer som kom gåendes i flilflopp och klackskor. Kanske inte den bästa vandringsoutfiten, men dom gick där helt oberörda.
Vi fortsatte sedan mot Forks där vi skulle sova över natten, väl framme i Forks passade vi att fota oss vid den välkända skylten som är med i Twilight filmen. Marken var alldels upptrampad runtom, så vi var definitivt inte de första som tog kort där. Sen var de dags att leta upp vårt boende för natten vi passade på att besöka informationscentret i byn där även Bellas Truck stod parkerad, fram med kameran och fota innan vi letade rätt på vårt boende. Vi hade hyrt ett rum för inte alls mkt pengar, lite små skabbigt var det dock. Vi slängde in våran packning och tog bilen ut till La Push. Där fanns de två stränder som man kunde vandra till. Vi valde strand nummer 3 då Amanda redan besökt strand nr2. (Eller var det tvärt om) Detta var nog den jobbigaste vandringen under dagen. Smala stigar i kuperad terräng.
Väl framma vid stranden kändes det nästan lite kusligt och spökligt. Massa träd på den gigantiska stranden, dimma och vågornas brus som slog in mot kanten. Vi var inte ensamma på den stora stranden utan på plats fanns det massa familjer som släpat ned sin packning till stranden för att campa. Stranden såg annars ut som i filmen och det var trots det kusliga oerhört vackert. På vandringen tillbaka till parkeringen råkade jag såklart trampa snett med min dumma fot. Men det blev inte så allvarligt så ja kunder fortsätta gå. Kvällens middag åt vi på La Push:s ända restaurang. Vi åt båda kycklingbröst med pommes och lite kokta grönsaker. Ingen sås alls fick vi servat, så vi dränkte maten i ketchupen. Ingen jätte culinarisk-upplevelse men det gick att äta. Efter måltiden var tanken att vi skulle kolla på solnedgången vid Beach 1 i La Push, men det var så disigt att vi inte såg någonting. Tråkigt men sant! Vi handlade lite godis i den lokala indianbutiken innan vi styrde bilen tillbaka till vårt sunkiga rum i Forks. Där vi slogs mot en mal innan vi stämde träff med John Blund.
