Linda Bäckvall

I förrgår gjorde jag min plikt som svensk medborgare att gå och rösta. Valet var lätt och jag var nöjd med mig själv att ha gjort min lilla del för att påverka. Jag förtidsröstade vilket är otroligt smidigt! Jag fick själv bestämma när jag skulle gå och rösta och hade flera veckor på mig. Tummen upp på det!

Under valdagen gick jag omkring med en konstig känsla inombords. Hur det skulle det bli med allt? Jag är inte särskilt påläst inom de olika partierna och förstod väl inte allt som skulle kunna ske om det blev maktskifte. På kvällen satt jag i min lägenhet och hade valvaka för mig själv. I början var det intressant att höra de olika spekulationerna men sen när de första räknade röstarna började trilla in blev min klump i magen allt större och större. Jag trodde knappt det var sant det som visades på tv:n. SD:s stapel steg i höjden och jag vågade inte titta klart på hela valvakan. Jag gjorde mig redo för sängen och hoppades att det jag hade sett bara skulle vara en dröm. Men icke, på morgon var det första jag såg i flödet på alla social medieer allas förtvivlan och ilska över de höga procentdelen som SD:hade fått. Det kändes tungt att möta dagen med dessa siffror snurrandes i bakhuvudet, på ett sätt kändes inte alla människor jag mötte speciellt glada denna morgonen. Ja hoppas det var så och inte bara någon inbillning för ja kände mig dyster inombords. 

Men det ja tycker är intressant är att 83% av Sveriges befolkning tydligt visar sitt missnöje, jag har inte sett en enda status från någon person röstat på SD och som skrivit ut glädjerop över resultatet. Skäms den gruppen människor eller vågar de inte stå upp för vad de röstat på?! Inte en enda har skrivit ut att de är glada över SD:s resultat? Jag tycker det är tragiskt att de inte ser framåt vad allt kan leda till. Det är trots allt inte historien som upprepar sig utan människor som begår samma dumma misstag en gång till. 

Vi behöver mera kärlek i den numera kalla värld! Ett mer kärleksfultl Sverige där alla människor har lika värde!

Ber om ursäkt för ett flummigt inlägg, att diskutera politik är inte min starkaste sida men var tvungen att skriva ner mina tankar som snurrar runt. 
Jag tänker be för Sverige! Ber du med mig?